TISDAG OCH STRESSTANKAR
Håller på att riva av mig håret på grund av vår första individuella skrivuppgift på lärarprogrammet. När jag tänker efter så är det nog min första individuella uppgift på universitetet över huvudtaget. Ingen annan än jag kan kommentera eller kritisera, jag sitter här helt ensam och hjälplös med en känsla att det inte kommer duga. Egentligen är jag en dag tidig med att oroa mig eftersom uppgiften inte ska in förrän imorgon, men eftersom jag jobbar natt inatt så känns det bättre att bara bita i det sura äpplet och skicka in den på en gång.
Igår drabbades jag av en sådan förfärlig hemlängtan att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Det blir alltid så när livet är stressigt, för det finns ingenting lugnare än mörka höstkvällar i Norrland där jag känner mig trygg. Egentligen är jag trygg här också, men Växjö är associerat med skola och jobb så det blir ett stressmoment i sig, i Luleå har jag ingenting annat än kompisar och familj att tänka på, det går inte att jobba eller gå till skolan då. Så nu har jag väl i princip bestämt mig till 100% att åka hem över jul och ännu en tyngd har släppt från bröstet. Saker att se fram emot är alltid välkomna i tider av stress.
Det är två veckor kvar till en ny kursstart och lite lugnare tider, så nu ska jag bara orka ligga i och skriva en inlämningsuppgift till. Tjoho.